Quantcast
Channel: På 2 hjul i Nyköping
Viewing all 234 articles
Browse latest View live

Östra Storgatan för mer mänskliga möten

$
0
0
Blir färdigt i höst. En gata främst för cyklar och gående.


Östra Storgatan här i Nyköping är just nu en arbetsplats, oframkomlig för bilarna, eftersom den håller på att byggas om till gångfartsområde. Körbanan ska höjas upp så att det blir en känsla av torg. Gatan ska få moderna betongplattor som ska ge ett bättre intryck. Cyklar och fotgängare ska få företräde och hastigheten hos bilarna ska vara låg är tanken.

Denna förvandling av en av stadens centrala gator har diskuterats i många år, men äntligen har alltså stans politiker vågat ta ett framåtsyftande beslut. Att beslutet först kom i år - 2014 - hänger tydligt ihop med den diskussion, som allmänt förs om att städer ska befolkas av människor, inte bilar. 
Ett sådant beslut hade man inte tagit för tio år sedan, då var fortfarande bilen normen för planeringen. Men en rad faktorer har förändrat synen på våra städer och hur vi ska resa. 

Vi har en urbanisering, där folk flyttar till städer, och ju mer människor det är i städer, desto omöjligare blir trafiken om bilen är normen för hur vi förflyttar oss. Vi har en ökad miljömedvetenhet, där allt fler förstår att biltrafik knappast är något särskilt hållbart sätt att resa, inte ens med miljöbilar. Vi har också ett ökat intresse för vardagsmotion (gärna på cykel), allt fler som förstår hur illa det är för hälsan av att motorer ska göra allt fysiskt arbete, och människan ingenting. 

Till detta kommer ytterligare en faktor. Närhet och täta städer bidrar till ökad produktivitet. Denna slutsats har dragits av nationalekonomen Johan P Larsson vid vid Internationella Högskolan i Jönköping. 

Min slutsats är förstås att en gata där människor möts och kan ha kontakt är förstås mycket mer utvecklande än en gata där bilar bara strömmar förbi.

Nackdelar finns förstås med gångfartsgatan, men jag kan bara se dem ur bilisternas perspektiv. Som att de tvingas köra lite långsammare på denna centrala gata. Men bilister är totalt sett en enormt gynnad grupp, så det finns ingen anledning att klaga. Ett exempel på gynnandet är de 522 miljarder kronor som regeringen satsar på transportinfrastrukturen 2014-2025. Mindre än tio promille, kommer att gå till cykelvägar visar den genomgång av den nationella transportplanen som trafikexperten Krister Spolander gjort med bidrag från Svensk Cykling. 

Det är långt till prioritering av cykling på statlig nivå. 


Men i Nyköping vi får trösta oss med Östra Storgatan som blir färdig i höst. Och förhoppningsvis blir det fler beslut som sätter cykel och gående i första rummet, för en stad där människor möts och kan utvecklas.

Kan ingen stoppa denna onödiga miljonrullning

$
0
0
På gårdagens kommunfullmäktige beslutade om en detaljplan för förlängningen av Hamnvägen, som visar hur den ska korsa järnvägen TGOJ-banan. Planen är en är en plankorsning, vilket i och för sig är ett mindre kostsamt alternativ än att bygga en tunnel eller en bro över järnvägen. Problemet är dock att trafikverket starkt ogillar plankorsningar, varför allt talar om att verket kommer att sätta käppar i hjulet för detaljplanens förverkligande. Kommunen lär då landa i en situation där man tvingas till en dyrare lösning för att uppfylla trafikverkets krav. Prislappen för en bro över järnvägen lär visst ligga på cirka 150 milj kr.

Att kommunen nöjer sig med en plankorsning beror väl främst på att det helt enkelt börja bli viss brist på investeringsmedel, och man nog inser att det finns annat än vägar att satsa på. Men varför då inte släppa tanken på Hamnvägens förlängning för tillfället, och istället invänta vad som händer med trafiken och framkomligheten, eftersom det sker andra förändringar i vägnätet. 

Snart blir här en rondell, vilket lär öka flytet på
genomfartsgatorna i centrala Nyköping. Det lär även
minska behovet av Hamnvägens förlängning.
Jag får intrycket av att KF-politikerna inte verkar vilja ta hänsyn till de förändringar och förbättringar för trafiken som som faktiskt görs. Den nya rondellen vid Västra Viadukten lär ge bättre flyt i trafiken när den står färdig i höst. Och vad händer när busstationen så småningom försvinner och flyttar till resecentra - då försvinner ju trafikljuset vid bussutfarten som idag hindrar framkomligheten?

Dessutom räcker det med att några få procent av bilisterna sätter sig på cykel, eller tar buss, för att flytet i trafiken ska bli bättre. Möjligheten att de väljer cykel har ökat påtagligt, då allt fler börjar inse att elcykeln är ett väldigt bra fordon för smidig framkomlighet i stadtrafik. Tror att elcykeln om en 5-6 år kommer att ha förändrat synen på cykling rätt rejält.


Så Hamnvägens förlängning i Nyköping kan bli vad Förbifart Stockholm håller på att bli, nämligen en stor galen onödig satsning på mer biltrafik, när det mesta talar för att trafiken istället borde minska (klimatbelastning och resursförbrukning).

Risig cykel, då blir det för mycket bil

$
0
0
Nu kan Pelle njuta av cyklingen. Och lite mindre bil blir det.

Igår sålde jag en mina gamla cyklar, en fin Trek 21-växlad herrhybdrid. En stabil och lättrampad hoj, som jag nu skiljs ifrån då det är dags för förnyelse i cykelstallet (mer om detta senare).

Köpare en kompis Pelle, som nyligen passerat pensionärssträcket. Han cyklar gärna, men de senaste åren har han trampat runt på en lågpriscykel. Och det var ingen höjdare, har jag förstått. Han har sett lite osäker när han kommit trampande, och när jag berättade att det vara dags att sälja min Trek, blev han väldigt intreserad. Den gamla hojen har varit ganska ostabil och jobbig att cykla på, förklarade han.

Han blev snabbt övertygad efter att få provat Treken. 
Och som han konstaterade:

“Nu blir det mindre bilåka. Jag har åkt alldeles för mycket bil de senaste åren, eftersom min cykel varit så kass.”

Sannolikt är det många bilister som har det som Pelle. De har en cykel som de köpt billigt, för billigt ska det vara, åtminstone om man köper en cykel lite ogenomtänkt. Men med lågprishojen blir cyklande allt annat än lustbetonat, och den blir stående. Jag cyklar nästan dagligen genom ett radhusområde här på Arnö, och där står ett antal sådana hojar, halvt bortglömda, lite rostiga och med platta däck.

Men vänder man sig till parkeringen i radhusområdet är det en annan syn, här finns det ett antal fina bilar minst i 300.000 kr-klassen. Så att lägga några tusenlappar extra, och få en bra cykel är tydligen svårare än att slänga upp 100.000 extra bara för att få åka med ett flottare bilmärke.


Ja, vi människor är ett märkligt släkte. 

Cykelställsfrågor, är det verkligen struntfrågor?

$
0
0

Massor med cyklar, så många att cykelstället inte syns.
Visar kanske hur viktiga cykelställsfrågan är.

Uttrycket cykelställsfrågor syftar på långa diskussioner och beslut kring struntsaker, som exempelvis var cykelstället ska stå. Titt som tätt här man lite föraktfulla kommentarer, att något är en cykelställsfråga, ungefär som den är oviktig. 

Som politiker och beslutsfattare vill man förstås inte förknippas med struntsaker, man vill ta stora långsiktiga beslut som ger tydliga avtryck, allra helst någon monumental byggnad. Så vad blir då resultatet, jo man tassar försiktigt kring cykelställ och annat cykelrelaterat. Inte vill man väl bli förknippad med sånt strunt.

Åtminstone har det varit så länge, frågor kring cyklingen har ju länge negligerats, för att istället prioritera det mesta som gynnar biltrafiken. Men under senare år har det trots allt skett en tydlig omsvängning, det vet vi. Idag tycker jag snarare cykelställsfråga borde symbolisera något modigt och visionärt, något som bryter mot något etablerat (att gynna biltrafiken ensidigt).

Trots allt lever uttrycket cykelställsfråga med sin ursprungliga betydelse. Jag som är intresserad av cykling blir lite störd, det påverkar mig, jag får känslor av man ser ned på mig lite för mitt intresse, att jag bara bryr mig om något som är rätt oviktigt.

Vi som brinner för cykling får nog reda upp här. Vi får gå till mottack, förklara att cykelställ idag tvärtom är något av det viktigaste, för att underlätta för den fantastiska uppfinningen cykeln, så att vi får tillgängliga och trevliga städer. Då ska det bli rätt och inte halvmesyrer.

Eller så ställer vi näbbiga frågor, när uttrycket dyker upp, för att markera hur felaktiga signaler det sänder idag.


Den som vill prata om struntsaker kan väl i framtiden ägna sig på p-platser och p-hus. Det om något är väl struntsaker...

Är den inte tungtrampad eller vinglig?

$
0
0

Golfen från 95 närmar sig skroten. Tanken är att Bulliten
ska mycket av vardagstransporter, som inhandling av maten.

Veckan efter midsommar hämtade jag min Bullit lastcykel i Stockholm. Det kunde ju vara läge för en rapport om mina intryck. 

Planen är att kunna sköta det mesta av vardagstransporterna inom Nyköping med en cykel helt enkelt. Kunna köra hem mat, hämta paket och frakta större saker. Bilen är 19 år och går troligen inte igenom nästa besiktning i vinter. Någon ny bil känns inte som en lockelse, så tanken är att Bulliten ska få dra det stora lasset i vardagen. Buss och vanlig cykel bör kunna funka övrig förflyttning inom stan. Sedan blir det väl hyrbil ibland, för att inte tala om taxi, ett underskattad transportmedel.

Lastcyklar är än så länge väldigt sällsynt här i Nyköping, det finns en handfull tror jag, så man är lite av pionjär här i stan. Folk kollar förstås lite nyfiket på detta nya ekipage. De undrar förstås hur den är, om den är tungtrampad eller vinglig...

Till att börja med vill jag bara säga att jag är 100-procentig nöjd med Bulliten. Jag har svårt att tro att en 2-hjulig lastcykel kan bli så mycket bättre än denna. Den känns oerhört stadig trots sin längd, och speciellt tungtrampad är den inte med sina 25 kilo. Visst kräver den mer kraft i tramptaget än en vanlig cykel, men det behövs inte jätteansträngning för att hålla normal cykelfart, och vill man braka på fort så går det också. Jag valde en modell med 27 växlar, då jag vet att många växlar verkligen gör trampandet mer njutbart. Detta innebär också att jag grejar rejäla uppförsbackar med mycket last, dock givetvis med måttlig hastighet. En förutsättning är också att man är någorlunda vältränad och van cyklist, för det innebär tvivelsutan att cykelmusklerna får jobba en del. 

Att frakta hem en ordentlig storhandling från matbutiken är ingen större utmaning. Som mest har jag nog haft 30-35 kilo på lastytan, vilket bara gjorde att cykeln kändes stadigare. Konstruktionen ska kunna klara 100 kilo plus föraren, och vi får väl se hur roligt det blir när jag fraktar hem 5 ölbackar och 4 jordsäckar samtidigt...

För den som vill kunna frakta riktigt tungt utan att slita ut sig, finns Bulliten med elassist, men det innebär närmare 10000 kr extra. Den utrustning jag valde, 27 växlar och bottenplatta för last, innebär en prislapp på drygt 25000 kr. 

Just stabiliteten är ett ämne för sig. Känslan i styret lite annorlunda än på en vanlig cykel. Man måste vakta lite mer på vart cykeln är på väg, är min uppfattning. Det kan kännas som den vill sticka iväg lite i fel riktning, om man inte är observant. Inget stort problem, man vänjer sig vid detta och kommer dit man ska. Men första tiden kändes detta lite ovant, jag vågade inte släppa ena handen från styret, men nu efter några veckor märker jag att detta inte är något problem.

Överlag är det väldigt mycket cykelkänsla i denna dansk-tillverkade hoj. Det känns verkligen som en cykel, inte som ett större transportfordon, vilket man kan förledas tro av storlek och utseende. Tillverkaren LarryvsHarry har verkligen gjort ett gott jobb, att få till en välbalanserad konstruktion.
Det finns några saker som tycker är lite knepiga, som dock inte har med Bulliten att göra, utan är mer generella för en lastcykel.

• Att korsa gator med biltrafik är svårare. Dels är en tung lastcykel inte lika smidig och kvick som en vanlig cykel, dels kan det vara svårt att få plats på refugen i mitten av gatan, om man vill stanna där. Jag försöker undvika cykelöverfarter i den täta nyköpingstrafiken, och väljer hellre rondellkörning som bilar.

• Att parkera och låsa i cykelställ är lite svårare. Jag vill backa in mot cykelstället för att kunna låsa dyrgripen med en kätting, vilket kan vara lite bökigt om det är många cyklar parkerade och trångt.

• Svängradien är mycket större än en vanlig cykel, vilket man främst märker av när man går och vill vända Bulliten på en liten yta. Det behövs mer utrymme än vanligt för att komma runt.

25000 kr kan tyckas ett rejält pris för en cykel, men det är genomgående hög kvalitet på utrustning och tillbehör. Jag räknar med många år av ganska obekymrat trampande.


Är någon Nyköpingsbo sugen på att testa? Hör av er, jag ställer gärna upp för en demo och provtur!

Farligare att cykla och gå? Eller bättre olycksrapportering?

$
0
0
NTF har presenterat sina siffror över trafikolyckorna, och det ser ju inte direkt bra ut för Nyköpings cyklister och gående, åtminstone om man tittar på kategorin lindrigt skadade. Alla diagram är skärmdumpar som jag gjort utifrån NTF:s databas. 




Statistiken för cyklisterna lindrigt skadade från 2007 t o m 2013, visar en uppåtgående trend.




Statistiken för gående lindrigt skadade från 2007 t o m 2013, visar en dramatisk ökning. 



Dock när det gäller allvarligt skadade är utvecklingen lite annorlunda. Här syns inte någon dramatisk ökning.


Svårt skadade cyklister.




Svårt skadade fotgängare.


NTF tolkar det naturligtvis som att det blivit farligare att cykla och gå, att trafiksäkerheten är eftersatt. Att NTF varnar för faror i trafiken är naturligt, eftersom deras affärsidé är just att trafiken är farlig. 
Men varje olycka är en olycka för mycket, så  NTF behövs nog rätt länge till. Men har det verkligen blivit farligare att cykla, att olycksrisken ökat? Ökningen är för lindrigt skadade är ju så pass kraftig att det finns anledning att granska den ordentligt. Det finns andra orsaker än sämre säkerhet som kan ha spelat in.

I diskussioner på sociala medier finns de som hävdar att statistiken förbättras, så att fler olyckor helt enkelt kunnat kategoriseras och läggas in i statistiken. Det är helt enkelt fler olyckor som rapporteras via sjukvård och polis.

En annan förklaring är att antalet cyklister och gående blivit fler. Rent allmänt ökar ju cyklingen tydligt i många städer, och då skulle ju detta kunna dra upp olycksantalet. Jag har haft tillgång till cyklingsstatik från Nyköpings kommun för tidigare år, den har visat på fler antal cyklister, dock en ganska måttlig ökning. Hur det ser ut för 2013 vet jag dock inte. Men jag har väldigt svårt att tro att antalet cyklister i Nyköping fördubblats från 2007 till 2013 som statistiken över lindrigt skadade antyder.

Å andra sidan finns det teorier om att fler cyklister ger säkare cykling. Det kan göra att bilisterna blir mer medvetna om cyklisterna och tar mer hänsyn, så då borde vi få en minskning om cyklingen ökat. 
Men fler cyklister i Nyköping har inte lett till någon egentlig standardhöjning av cykelbana-nätet, så det skulle kunna vara att fler cyklister ökat trängseln på cykel och gångbane-nätet, vilket rimligen ökat risken för sammanstötningar. Det finns ett antal cykel och gångbanor som är klart underdimensionerade, dessutom är Nyköping väldigt dåliga på att separera cyklister och gående på samma vägbana.

Att antalet svårt skadade cyklister ändå minskat visar dock på att säkerheten ändå i viss grad blivit bättre. Och att just svårt skadade cyklister minskat är ju en stor lättnad, för svåra skador kan ju innebära livslånga handikapp.

Men ökningen av lindrigt skadade är ändå en väckarklocka, som borde få kommunens trafikansvariga att göra en ordentlig analys, för att se om det går att hitta någon systematik, som eftersatt underhåll, brister i vägnätet, etc. För en så tydlig ökning kan skapa oro, som motarbetar mål om ökad cykling. Det skapar en onödig oro om cykelrisker, det är ju trots allt stora hälsovinster med cyklingen som uppväger riskerna.

Dödade cyklister. Endast 1 (en), som omkom 2011. Totalt dog 19 personer i trafiken från 2007 till 2013 enligt NTF:s statisik.

Massaker på cyklisterna?

$
0
0
(denna text av mig publicerades idag i lokaltidningen SN, http://www.sn.se/asikter/insandare/1.2508296)

I lördagen SN konstateras att antalet dödade och skadade i trafiken ökar kraftigt bland oskyddade trafikanter, och att Nyköping hör till landet sämsta inom trafiksäkerheten.
Artikeln pekar ut cyklister och fotgängare, som särskilt utsatta eftersom antalet dödade och skadade ökat, som det påstås i texten. Tyvärr har nog inte tidningen kollat NTF:s statistik särskilt noga, där finns nyanser som inte framgår av texten.

• Från 2007-2013 har endast en (1) cyklist omkommit i Nyköpings trafik, det var 2011. Inga fotgängare omkom under perioden.

• Allvarligt skadade cyklister har minskat. Värst var 2010 med tio skadade, 2013 var det endast två. För fotgängare är antalet ungefär konstant, förutom en topp med 17 skadade 2011.

• Det som ökat är lindrigt skadade, vilket i och för är en väckarklocka. 

Så någon riktig massaker är det inte på Nyköpings gator. SN:s braskande rubriker skapar onödig oro kring trafiksäkerheten. Detta skymmer de många positiva aspekterna av att vi cyklar eller går, istället för att ta bil. Trängseln minskar på våra gator, den personliga hälsan och orken blir bättre.

Varför ökar då de lindrigt skadade? De flesta cykelolyckor är singelolyckor, så det är nog inte bilisternas fel. En trolig orsak är att vi blivit fler cyklister på gatorna, vilket förstås ger fler olyckstillfällen. Men siffrorna kan också vara ett utslag av bättre rapportering. 

Nyköpings cykelvägnät kan förstås bli bättre på en rad punkter, vilket jag kan berätta om i en kommande insändare.


Björn Åslund, cyklist

Elcykel, ett sånt fördärv!

$
0
0
Herr Åslund gör sig beredd att möta värmen.
Knappt en droppe svett med elassist på hojen.

Jag har tidigare hyllat elcykeln här på bloggen som det ultimata fordonet för att locka bilister att parkera för gott. Det står jag för fortfarande, men jag undrar om det inte är ännu värre...

Jag har tidigare bara provkört elcyklar lite korta sträckor, men nu fått ta mig några ordentliga rundor, då hustrun skaffat sig en elcykel. Hon är bortrest, så nu är det fritt fram att låna. Det varma vädret har gjort att den vanliga trampcykeln känts mindre lockande, man vill ju inte komma fram som en svettdrypande kamin när det är 28 grader ute. 

Trots att jag bara använde effektläge 2 och 3 av 5, så var jag totalt oberörd av cyklandet i hettan. Jag använde knappt hälften av effekten på den nästan löjligt lilla motorn, på 250 watt (en tredjedels hästkraft). Men ändå så pinnar man på fint, med ett mindre bidrag från benmusklerna.

Efter dessa rundor befarar jag det värsta, elcykeln är ju rent av ett  hot mot vanliga hojar. Man glider fram så tyst, bekvämt och snabbt, att det är en fröjd. Motvind, inga bekymmer. Långa branta backar, inga bekymmer. Långt att cykla, inga bekymmer. Ingen bekymmer alls. 

Cykelns totala smidighet, men utan den fysiska insats som cyklandet normalt kräver. Det blir svårt att låta bli elcykeln i fortsättningen...

Jag kan inte tänka mig ett bättre fordon för kortare resor. Hyfsad snabb, 25 km/tim. Kommer fram i stort sett överallt. Kan dra en kärra, eller en hel del last. Ingen skatt, inga krav på försäkring, inga p-avgifter, inga dyr bensin, miljöbelastningen nästan noll. Energiförbrukningen är nästan löjligt låg. Mellan tummen och pekfingret, beräknade jag att 1 kWh el räcker 100 kilometer, om man trampar lite också. Den energimängden i en bensinbil räcker högst ett par kilometer.

Räckvidden i batteriet är tillräckligt för ordentliga vardagsresor. Klarar 4-5 mil om man belastar den hårt, säkert dubbelt så långt om man låter motorn arbeta lite mindre. Och tar elen slut, går det bra att trampa vidare.

Jag har också studerat hustrun och ena sonen, som fått testa. De ser märkvärdigt nöjda ut. I synnerhet hustrun som lyckades åka ifrån mig trots att jag pinnade på ordentligt på min mountainbike. Hur det nu gick till, den ska ju maxa i  25 km/tim? 


Det här med elcyklar kan bli hur stort som helst, om folk börjar förstå. Tror till och med en och annan normal cyklist byter upp sig, vilket kanske inte är så lyckat, med tanke på alla gratis-motion. Men framför allt så är detta verkligen en killer-applikation mot inbitna bilister, som tycker att vanlig trampcykel är lite väl tungt och svettigt.

Biltrafiken minskar i Nyköping (och övriga landet). Ökar det cyklandet?

$
0
0
Biltrafiken fortsätter att krympa, visar siffror från SCB/RUS som sprids via Statoil i pressmeddelande. För hela landet minskade biltrafiken med cirka 0,8 procent under 2013 mätt i antalet körda mil.


I Nyköping har antalet körda mil minskat med hela 2,2 procent. Snittbilen rullade 1195 mil under 2013, året innan var 1219. Det är minus 24 mil. Detta är  något av en smärre sensation. För antalet innevånare och antalet bilar ökat i Nyköping, ändå så minskar bilkörandet. Och Nyköping är sedan länge en känd “bilstad” bland annat då Saab haft verksamhet här. Bilinnehavet i snitt för riket var 467  bilar per 1000 innevånare, i Nyköping var siffran 518 bilar under 2013.

Nyköping är alltså på rätt spår, om vi strävar efter en mindre bilberoende mer attraktiv stad. Det finns en mängd orsaker och förklaringar till att vi minskar bilresandet:

• Jag tror faktiskt det stora fokuset på cykling kanske är den tyngsta förklaringen. Allt fler upptäcker hur smidigt det är att cykla, och att Nyköping i mångt är en bra cykelstad (som kan bli ännu bättre). Cyklingen har helt enkelt tagit över en del resor från bilarna.
Full fart på Västra Kvarngatan,
tyvärr inte någon bra cykelgata.
Fler förstår att som cyklist är man bara vinnare. Man tar sig snabbt och bekvämt till de stora målpunkterna i stan. Man behöver aldrig fundera över p-platser, p-avgift och p-böter. Man slipper lägga sin surt förvärvade slantar på bensin och dyr bilservice.
Istället färdas man med värdighet genom stan, i närkontakt med sin omgivning. Möter man en kompis är det bara att bromsa in och växla några ord. När gjorde du så sist, instängd i en bil?

• Fler och fler bilister inser det orimliga i att förstöra hälsan genom det eviga stillasittandet bakom ratten. Då byter de till färdsätt som innebär att kroppen får sig en genomkörare, som cykeln.
Många bilister är även rätt trötta på att ständigt bidra till miljöförstöring, trafikfaror och trängsel på gatorna. Med insikt om bilismens alla avigsidor, kommer till slut en insikt, att det är dags att göra slut på detta. Man väljer andra färdsätt, så mycket det går.

• Den lokala kollektivtrafiken bussarna fungerar hyfsat. Det som inte lockat fler bilister, är nog tågtrafiken, som ju drabbats av en hel del störningar.  

En tydlig slutsats av den minskade biltrafiken är att Nyköpings politiker verkligen måste se över hur de planerar för den framtida trafiken. Att satsa stort på nya trafikleder och p-hus känns ju väldigt 60-tal, då bilismen stod för framtiden. Nu har 50 år gått, och nu är det cykling och bra kollektivtrafik som är framtiden, när vi ska skapa hållbara städer.



Nu satsar Nyköping på cykel, målar några symboler på gatan...

$
0
0
Oj, tydlig cykelbana med symboler och allt.
Men tyvärr bara i rondellen. Sen är det slut.
Nu är det tydligen dags är en tydlig cykelsatsning, var min tanke när jag kom hojande in i rondellen på Repslagargatan nära Culturum. Nya körfält för cyklar målade på gatan och med tydliga cykelsymboler. Häftigt att man tar itu med Repslagargatan, och gör en tydligare cykelbana här. Tidigare har det varit si och så med den saken, kan man sammanfatta läget.

Ordentlig målning och cykelsymboler på asfalten borde ju göra det uppenbart att det är en cykelbana, dels för att markera för cyklisterna, dels för att fotgängarna ska vara medvetna om oss. Bra för alla, tänkte jag.

För att kolla det samlade resultatet tog jag en liten avstickare in på Repis, som egentligen inte var målet. Väldigt snabbt blev det uppenbart att cykelsatsning var väldigt blygsam. Det vara bara i rondellen som fått nya cykelfält med symboler. Delar av gatan hade också fått målade linjer ut mot körbanan, men ingen uppdelning mellan cykel och gångtrafik, och inga cykelsymboler annat än vid rondellen.

Jag begär inte mycket. Jag vet att kommunen har en begränsad investeringskassa. Jag kräver inte supercykelvägar, jag kräver inte ens ombyggda cykelbanor med särskild beläggning för gående (så skillnaden mot cykelbanan blir tydlig.

Men ett antal liter vägmarkeringsfärg har väl kommunen råd med, så att man åtminstone skiljer cyklister och gående längs Repslagargatan, som redan gjorts på Fågelbo-vägen. 

Om man ska säga något positivt, så är det i alla fall tydligheten, i att den aktuella rondellen också är till för oss cyklister.



PS. I bästa fall kanske bara jobbet är halvgjort, man kanske målar vidare när semestrarna är över. Vi får se!

Vissa partier gillar cykeln

$
0
0
Baksidan på valboden kan vara lite avslöjande. Tydligt att vissa partier gillar cykeln mer än andra.
Ni som läser bloggen förstår nog vilket parti jag är engagerad i.
Valbodarna Stora Torget Nyköping 12.36 30 aug 2014

Elcykeln nära genombrottet

$
0
0
2014 kan nog sägas vara det år då elcykeln får ett genombrott. Numera ser jag elcyklar dagligen här i Nyköping, och inte bara en gång, utan ibland flera elcyklar per dag. Så har det definitivt inte varit tidigare år, då elcyklarna var ganska sällsynta.

Och när nu elcyklarna börjar bli hyfsat vanliga, så lär spridningen ta fart ordentligt. Fler och fler lär få upp ögonen för elcykelns möjligheter.

I Tyskland lär det finnas cirka 1,2 miljoner elcyklar, och de står för cirka 15 procent av nyförsäljningen. Sannolikt har vi den utvecklingen i Sverige om några år.

17 nyanser av spännade cykelväg

$
0
0
Att cykla i Nyköping går för det mesta riktigt bra. Det är framkomligt och avstånden är korta. Men börjar man granska cykelmiljöerna, upptäcker man att underhåll och genomtänkta trafiklösningar knappast är prio ett.

Min egen vanliga cykelväg till stan bär vittne om hur underhållet glöms bort och hur ogenomtänkta trafiklösningar får breda ut sig. Jag har cyklat denna sträcka från Kanntorp på Arnö in till centrala Nyköping i över 15 år, och med tiden lärt mig sträckan i detalj. Jag tog med mig kameran en dag, för att dokumentera allt jag upptäckt. 17 bilder blev det på en sträcka av drygt 3,5 kilometer. Och så lade jag till en bild som visar på en rejäl förbättring, som omväxling.

Att bristerna i trafikmiljön ändå inte ställer till med så mycket, beror bland annat på att cykeltrafiken ändå är ganska gles. Det är ingen större trängsel på våra cykelbanor, därför finns det marginaler om något är på väg att gå snett. 

Men lite spännande är det allt att cykla, man lär sig att vara ordentligt vaken....


Häcken i radhusområdet Kanntorp skymmer kurvan. Vad finns bakom? Barn eller andra cyklister? Ibland har jag nytta av bromsarna här.


Asfalten på  kommunens cykelbana har passerat bäst före. Det skumpar rejält här. Ännu är den inte otjänlig som cykelbana, men snart är vi där.



Här korsar man bilvägen ned mot Sjöhagen. Från stan är sikten väldigt skymd, bilarna har svårt att se oss cyklister. Det går bra om man som cyklist är uppmärksam och om bilarna tar det lugnt. Att bilarna inte alltid tar det lugnt vet min son, som var nära att bli påkörd här, av en stressad Audi-förare. Han hade åtminstone vett att be om ursäkt för sitt slarv.
Tilläggas att här passerar många barn hem från Herrhagsskolan.




Där den kvinnliga cyklisten är finns ett rejält gupp i asfalten. Den som kommer i backen full fart ned mot detta, riskerar att tappa balansen, om man inte känner till guppet. Jag vet barn som vurpat här.



Så trampar man runt hörnet, och hoppsan. Där väntar några rejäla betonggrisar. De borde inte stå så nära hörnet.



Just här brukar småbarnen cykla ut från Nyköpingshema bostadsområde på Skolörtsgången. De ska över till skolgården och lekplanen där. Vi som känner till området vet att här finns barn, som man är på alerten. Men de andra som inte tänker på detta...



Besvärligt längsgående upphöjning i vägbanan som funnits i många år. Här kan det bli besvärligt med snön på vintern.



Hej vad det går ut för denna backe efter skogen. 30 km/tim är inga probem att komma upp i. Och så kommer den avslutande vänsterkurvan, där man inte ser bakom kröken, eftersom kommunen inte röjt bort växtligheten. Vad händer när man möter en gående familj, eller någon som vinglar på fel sida? Bra bromsar brukar rädda situationen....



Här är det riktigt illa, för att tala i klarspråk. Man kommer uppifrån skogen har just rundat kurvan (föregående bild) i god fart. Cykelbanan är feldoserad år höger och lutar utåt mot lyktstolparna. Flytta åtminstone lyktstolparna till andra sidan, så landar man mjukt om man tappar väggreppet när det blir halka.



Cykelöverfart vid vägen intill äldreboendet Myntan. Korsningen är ganska trång och knixig eftersom det är små kurvor strax innan. Det är svårt att möta andra cyklister och gående här om man har god fart. Cykelöverfarten borde åtminstone ha varit bredare.



Stålräcken är bra på många ställen. Men ibland blir det tokigt. Som när räcket är mycket hårdare och värre att köra in i, än det som cyklisten ska skyddas från. Här strax innan Kilaån är det ett helt ofarligt dike som försetts med ett hårt stålräcke. Kanske är det farliga brännässlor i diket?



 En av Nyköpings mer trafikerade cykel och gångbanor över Kilaån. Ibland är det rätt rörigt här med gående och cyklister, huller om buller i olika riktningar. Dags att dela upp i separata gång- och cykelkörtfält?




Här har kommunen ställt en bänk precis intill cykelbanan. Men vem vill sitta här? Den vilande flanören riskerar ju att få fötterna överkörda. Eller att cyklister vinglar in i bänken? Med tanke på kommunens iver att sätta upp stålräcken (se tidigare punkt), så tycker jag att man nog sovit lite här.



Och här var det god sikt, åtminstone på reklambudskapen. Byggdes verkligen cykelbanan främst för att ge tittare åt reklamen. Eller var det för att cyklisterna skulle slippa se vad som döljer sig längre fram? Fel blev det i alla fall. För övrigt är den ena skylten för Autoexperten, en bilfirma, så jag tror målgruppen cyklister är ju inte riktigt genomtänkt.



Toppen. Beröm. För några år sedan var cykelbanan här i ganska dåligt skick, åtminstone på vintern, så blev det väldigt moddigt och spårigt här. Men här har kommunen lagt ny fin asfalt. Allt är förlåtet.



Ett missplacerat räcke till, utanför NA Svensson. Jag kör hellre ned för en lilla slänten, än smäller in i det hårda stålräcket. Men det fyller ju ändå en funktion, som p-plats för en havererad cykel. Och stålverken får avsättning för sin produktion. 



Bagaregatan in mot stan. Men nu är det slut med cykelbanor för oss som kommer från Arnö. Det går väl an med barmark, eftersom trafiken är måttlig här. Men blir det en snöig vinter, så brukar gatorna i stan vara väldigt besvärliga för oss cyklister. Spåriga och läskiga tack vare biltrafiken. 
Här finns utrymme att anlägga en riktig cykelbana, om man exempelvis enkelriktar gatan, eller tar bort gatuparkeringen. Då får cyklisterna egna körfält, som dessutom kan vinterväghållas på ett sätt som fungerar för cykling. 



Här tar bilgatan slut och övergår i gång/cykelfartsområde. Men övergången är defintivt inte bra. Den lilla smala infarten duger inte för ett säkert möte mellan cyklister. Hamnar man snett, så hamnar man i kantstenen. Det kan en av mina söner vittna om. Jag fick hämta honom och cykeln med bil. Gör om, och gör bättre!



Härliga och många cyklister i Nyköping

$
0
0
Härligt  att se alla Nyköpingsbor som trampar runt på sina cyklar. För några dagar sedan stod jag på Stora Torget och valarbetade. Pratade med trevliga konkurrenter på den politiska arenan, och en iaktagelse var att cyklisterna här i Nyköping har blivit så många fler under de senaste åren.

Många var i alla fall cyklisterna som rullade fram över Stora Torget. Gamla, unga och medelålders. Kvinnor och män. Som förstått hur smidigt cyklingen är i staden. Och ännu smidigare lär det bli när det centrala stråket Östra Storgatan snart är omvandlad från bilgata till gång/cykelfartsområde, vilket innebär ett påtagligt dämpat trafiktempo, även om bilarna också får köra där. Det kommer att bli ett viktigt bidrag till att centrala Nyköping får ett sammanhängande och tryggt cykelstråk.

Och alla jag pratat med tror på Östra Storgatans förvandling. Att bilarna får maka på sig i delar av städerna är inte längre kontroversiellt, det är snarare en självklarhet, nu när vi inser att det är människor som skapar städer, inte bilar. Bilar har absolut sin roll, men den höjer knappast trivselfaktorn i täta städer.

Tog med mig kameran häromdagen. Tog bara bilder på cyklister, inte de vanliga kritiska bilderna som visar på behov av förbättringar. Bara som en hyllning till cyklingen och alla härliga nyköpingsbor som genom cyklingen bidrar till en trevligare stad.  

Nästa år är vi ännu fler.










Nu ska vi se om kommunen fixar problemet

$
0
0
Provning av elcykel på torget
och möjlighet att lämna förslag.
Kommunen deltar i den årliga Trafikantveckan, och på Stora Torget har man idag kunnat prova elcyklar. Samtidigt fanns där en brevlåda, där man kunde lägga förslag till förbättringar av cykeltrafiken. Jag droppade två A4-sidor, där jag lyfte några förslag till kring cykelvägen till Arnö. Bland annat pekar jag på det farliga slutet på branta backen, som slutar i en feldoserad kurva, där man riskerar att krascha i en lyktstolpe om man får sladd. Fixar inte kommunen detta, så vill jag nog påstå att man nonchalerar cyklisternas säkerhet totalt.

Jag bad kommunen om återkoppling till mig.

På bloggen kommer jag att rapportera hur detta ärende avlöper, för jag tycker det är så pass intressant att se hur kommunen hanterar en seriös felanmälan. När man dessutom ställer en förslagslåda på torget, så lär väl något hända.

De inlämnade A4-sidorna hade följande budskap:

HejKommunen vill ha förslag på förbättringar för cyklister i Nyköping. Här är några sådana, som berör cyklisterna till och från Arnö.Det handlar bland annat om cykelbanan från Herrhagen genom skogen in mot stan.  
••• Det finns en lång nedförsbacke in mot stan. På vänster sida är det dåligt siktröjt i vänsterkurvan som avslutar backen. Lösningen är enkel, kapa bort en del av växtligheten så att man får bättre sikt.
••• Nästa problem är mer svårt att åtgärda, men inte desto mindre allvarligt.Man kommer från skogen nedför backen och ska runda kurvan i god fart (över 30 km/tim är ingen svårighet). Den ganska nyanlagda cykelbanan är nu feldoserad med lutning höger vilket innebär att den lutar utåt i kurvan. Är det halt ökar detta förstås risken att man får sladd och fortsätter utåt höger. Inte nog med det, på den högra sidan där man riskerar att hamna står lyktstolpar. Flytta eller ta bort den lyktstolpe som står fel. Räta upp vägbanan, så det blir doserad åt rått håll (lutningen inåt förstås).Jag vill hävda att dessa två ovanstående brister gör just denna plats till en klar olycksrisk. Det krävs helt enkelt åtgärder här, innan det händer en allvarlig olycka.
Sedan har vi cykelbanan längs med Arnöleden över Kilaån
••• Cykelöverfart vid vägen intill äldreboendet Myntan. Korsningen är ganska trång och knixig eftersom det är små kurvor strax innan. Dessutom smalnar den av precis vid överfarten. Det är svårt att möta andra cyklister och gående här om man har god fart. Cykelöverfarten borde ha varit bredare. Det kan räcka med att ta bort kantstenen till delen för gående, så får man en bredare och säkrare cykelbana.
•••Ibland är det rätt rörigt här med gående och cyklister, huller om buller i olika riktningar på cykelbanan längs Arnöleden. Dags att dela upp i separata gång- och cykelkörtfält?
••• Mitt emot Lidl finns en bänk precis intill cykelbanan. Men vem vill sitta här? Den vilande flanören riskerar ju att få fötterna överkörda. Och vad händer om cyklistern krockar med denna? Flytta bänken, enkelt att ordna.
••• Skymmande reklamskyltar efter övergångsstället efter Lidl. Den stora höga skylten kan väl godtas, men den mindre nära cykelbanan (Nyvest) ska bara bort. Den skymmer.
••• Bagaregatan in mot stan. Men nu är det slut med cykelbanan. Det går väl an under tiden med barmark, eftersom trafiken är måttlig här. Men blir det en snöig vinter, så brukar gatorna i stan vara väldigt besvärliga för oss cyklister. Spåriga och läskiga tack vare biltrafiken. Här finns plats att anlägga den cykelbana som Arnöbor behöver för att kunna färdas på cykelbana hela vägen in till centrum. Den omställningen kan göras om man exempelvis enkelriktar gatan, eller tar bort gatuparkeringen, eller omvandlar ena gångbanan till cykelbana. Då får cyklisterna egna körfält, som dessutom kan vinterväghållas på ett sätt som fungerar för cykling (så man slipper spårigheten).
Vore tacksam om jag fick återkoppling få mina synpunkter, i synnerhet den första punkten.
mvh Björn Åslund, tel 0155 290078 (Arnöbo o cyklist)

Väderskyddad parkering? Vision och verklighet. Skillnaden är stor.

$
0
0
 Nu har det pratats cykling rätt många år här i Nyköping. Vi ska satsa på cyklisterna, men jag undrar verkligen om det finns någon som har ansvaret, åtminstone för den kommunala cykelstrategi som spikades 2010.

Den går att granska på många punkter, men denna gång lyfter jag denna punkt. Visionen för cykeltrafiken innebär att:
Vid målpunkterna finns goda möjligheter för cykelparkering som är säker och väderskyddad vid behov.
Myntan, inga väderskydd
för cykelparkeringen.
Anledningen till att jag väljer denna punkt i cykelplanen, var att jag idag passerade det nya kommunala äldreboendet Myntan på Arnö (som ännu inte är öppnat).

Jag noterar att cykelställ har kommunen ordnat. En dag som denna regniga dag, börjar man ju fundera, om inte väderskydd också vore bra för cyklarna. Men nix, inte ett enda väderskydd för besökare och personal. Inte ett enda vad jag kunde se.

Så när personalen efter en lång arbetsdag, ska ge sig ut i regnrusk eller vinterväder, så väntar en kall och blöt, eller översnöad cykel. Den som kan väljer nog bil.

Är detta verkligen 2014 när alla pratar om hur viktigt det är att satsa på cykling? Och när kommunen har en cykelstrategi?

Jag börjar så smått misstänka att cykelstrategin hamnat i någon bokhylla bland andra visionära handlingsplaner. Och att det helt enkelt inte finns någon medarbetare som ansvarar för dess förverkligande (detta med ansvaret ska kollas längre fram).

Kanske är då Myntan ett olycksfall i arbetet? Kanske bara så att kommunen inte fått dit väderskydden ännu. Kanske så att andra kommunala arbetsplatser har ordentlig väderskydd, så att de anställda kan cykla även om vädret är surt och kallt.

Baksidan Stadshuset. Inget väderskydd
för personalens cyklar.
Ta stadshuset i Nyköping som är byggt på 60-talet. Det har ju gått några år sedan dess, så där borde man väl ha hunnit montera upp väderskydd för de som väljer att cykla till jobbet. Men inte ens här där det säkert jobbar något 100-tal, finns väderskydd. Cyklarna utanför står under bar himmel, denna dag lite blöta och slokörade i septemberregnet.
En blöt cykel med en svampig sadel kan absolut vara en orsak till att istället välja bil.

För övrigt så kan vi notera att kommunen lägger ett antal miljoner på ett p-garage i Åkroken mitt emot stadshuset. Visserligen kommer det självklart att kosta en slant för den som vill ställa bilen där. Men det är tydligen viktigare att bilarna får stå torrt under tak. Bilar som redan är torra och varma för resenärerna.


Kan någon förklara?


Massaker-räcken på Östra Storgatan?

$
0
0


Det går framåt med omvandlingen av Östra Storgatan till gång/cykelfartsområde. Det är väldigt häftigt se hur denna gamla bilgata nu omvandlas till en gata för alla. Här ska gående, cyklister och även bilister samsas på samma yta. Det kommer naturligtvis ställa krav på alla som trafikerar området, att visa hänsyn, för att undvika konflikter.

Häromdagen gick jag förbi och kikade lite på utformningen av de nya gatan. Mitt öga fastnade snart på en detalj, de stålräcken som satts upp runt planteringsområdena. Min bedömning är att de är en verkligen olycksfälla. De verkar utformade som ett skydd för planteringarna, men resultatet har blivit en konstruktion som istället kan skada cyklister och gående. Stålräckena är hårda och kantiga till sin utformning, och en cyklist som vinglar eller blir prejad mot ett sådant räcke kan råka riktigt illa ut.

Det är bara att plocka bort dessa räcken, och försöka med något annat.

Hösten härlig tid på cykelbanorna

$
0
0
Hösten är här med besked. Löven gulnar och singlar sakta mot marken. Temperaturen går nedåt och en rejäl cykeltur behöver inte sluta i svettiga kläder.

Själv gillar jag när höstmörket kommer smygande. Det blir ombonat och lite lugnare, i jämförelse med sommaren klara dagar som uppfordrar till aktivtet. Nu kan man varva ned lite, det är inte samma press längre.

Så det blir en härlig kombo. Höstfärger, svalka, mörker och klar och krispig luft. Så varför inte njuta lite extra av denna tid. Ge dig ut på cykeln. I mörket.

Så här fint kan det vara i Nyköpingför oss cyklister. Vi har det riktigt bra ibland.

En sak till. Är det någon som pratar om att ställa in cykeln för säsongen. Lyssna inte. Fortsätt bara att trampa.


Massaker-räcken på Östra Storgatan (del 2)

$
0
0
Häromdagen bloggade jag om de farliga räckena på nya Östra Storgatan, de som ska skydda planteringarna. Ringde kommunens projektledare om detta. Jo, kommunen hade nyligen också upptäckt räckena och insett att de kantiga hårda stålräckena inte vara riktigt bra ur trafiksäkerhetsynpunkt.

Men någon klockren lösning kunde inte projektledaren presentera. Han var inne på att växtligheten så småningom skulle göra att räcken skyddades av växtlighet. Eller att man skulle sätta på skydd på räckena, som skulle göra dem lite mindre kantiga och hårda för den händelse cyklister åker in i dem. Låter det som bra svar? Tycker nog inte det.

Han sa också kommunen skulle utvärdera dem, alltså se hur det blev med trängsel mellan bilar, cyklister och gående när gatan har invigts och trafikeras på riktigt. Det låter i och för sig klokt, men likväl finns räckena där och är väldigt kantiga och hårda. En oskyddad cyklist som krockar med dem kommer ofelbart att slå sig rätt ordentligt.

Att ta bort räckena satt långt inne, förstod jag av projektledare. Det var absolut den sista tänkbara åtgärden.

Men min fråga, behövs de verkligen? Räckena ska kringgärda planteringar, främst av perenner. Om det någon gång skulle hamna en cyklist eller gående i oskyddade planteringar, så är det ingen katastrof. En allvarligt skadad cyklist är långt värre.

Så slutsatsen är enkel. Stålräckena var ett misstag. Tag bort dem.

Omvänd trängselavgift. Betala till dem som cyklar.

$
0
0
Cykling är en enorm sparbössa för samhället.
Så varför inte uppmuntra detta, genom att helt
enkelt betala dem som cyklar.
Det finns åtskilliga undersökningar som visar att vi cyklister är rena vinsten, när man gör ekonomiska kalkyler på samhällsnivå. Cykel i jämförelse med bil är rena sparbössan, särskilt i storstäder, som lider svårt under massbilismen. Men självklart finns en vinst även i mindre städer, för bilar kräver alltid utrymme, och är alltid en minuspost när vi kommer till individens hälsa.
Vinsterna är på många plan. Fler cyklister minskar behovet av p-platser och ökad trafikkapacitet i form av enorma vägsatsningar, typ Förbifarten Stockholm som kommer att kosta mellan 30-50 miljarder kr.

Fler cyklister istället för bilar innebär bättre framkomlighet för dem som verkligen behöver åka bil, främst olika former av yrkestrafik. 
Cyklister har bättre hälsa vilket minska utgifter för sjukvård. Kanske inte i första hand genom att damm och avgaser minskar, utan främst för att det ger cyklisterna välbehövlig vardagsmotion, som motverkar en rad välfärdsjukdomar.

2012 skrev jag en bloggpost om detta med ekonomiska vinster och förluster med biltrafik och cykling. Jag kunde referera till en undersökning från Köpenhamn och översatte det ekonomiska utfallet till Nyköping. Resultatet (som nog bör tas med en nypa salt) var att biltrafiken orsakade en samhällsekonomisk förlust på 235 milj kr för Nyköping. Idag tror jag min tolkning får bli lite försiktigare, men om vi säger mångmiljonbelopp, så är jag nog nära sanningen.
Samma undersökning från Köpenhamn pekade på att varje cyklad kilometer gav samhället en vinst på 1,22 Dkr. 

Det finns städer som dragit långtgående slutsatser av insikten om vad biltrafiken kostar, och de vinster som cyklingen ger. Genom ekonomiska incitament så försöker man uppmuntra att befolkningen att välja cykeln allt mer. 

Det går att hitta en del exempel, dock inte i Sverige, men väl i övriga Europa, där samhället helt enkelt betalar en slant till dem som cyklar.



Idén om att gynna cyklister genom ekonomiska incitatment är förstås rätt radikal. Men vi kan konstatera att tidigare väldigt radikala förslag inom trafikfinansiering idag är accepterade. Minns ni debatten om trängselskatten där man vill ta ut avgifter för att få bort “onödig” biltrafik. Idag är trängselskatten accepterad, då den fungerar. Då borde vi vara redo för nästa steg av ekonomiska styrmedel, och då alltså att genomföra försök med att betala cyklister per kilometer.

Det finns en del omständigheter som talar för att en mindre stad som Nyköping skulle vara en bra plats för ett sådant försök. Andelen biltrafik är ganska hög, trots att avstånden är korta, och att förutsättningar för cyklingen generellt är god (även om det kan bli bättre på mycket). Den fysiska ribban ligger lågt för att flytta från bil till cykel. 

Ett litet räkneexempel:
Säg 1 kr per kilometer i ersättning till cyklisterna. Eller 10 kr per dag för den som visar att de cyklat. Säg att man cyklar 200 dagar om året. Det blir 2000 kr per cyklist.
Ponera att 10 procent av innevånarna i Nyköping tätort nappar. Det bor cirka 35000 personer här. 3500 personer. 7 miljoner kronor skulle det kosta för kommunen per år.
Å andra sidan en rad vinster. Minskad slitage på vägar, mindre trängsel på gator, bättre folkhälsa. Och en trivsammare stad med mer folkliv, med mindre trafik.
Dessutom lär ett sådant experiment ge ringar på vattnet. Nyköping kommer att bli känt för en progressiv cykelpolitik. Kanske vår urvattnade kommunslogan “hållbar tillväxt” får ett verkligt innehåll.

Det går säkert att hitta invändningar, hur man inrättar ett sådant försök praktiskt. Men det tycks ju fungera i andra länder, så den utmaningen ska nog kunna knäckas.

Tanken är nu väckt, men det krävs förstås mer information, bland annat om vilka effekter givit i andra städer.


Viewing all 234 articles
Browse latest View live