FN:s klimatpanel har sagt sitt. Fortsätter koldioxidutläppen så är jordens medeltemperatur upp och tassar på plus fyra grader i slutet av seklet, vilket vore katastrofalt på många sätt. Väldiga folkomflyttningar väntar då klimatet kommer att bli outhärdligt, och det blir omöjligt att producera mat i stora delar av världen.
Vad har då detta att göra på en cykelblogg?
För att cykeln är en del av lösningen. Hur miljövänlig och energisnål cykeln är behöver vi nog inte orda så mycket om. Den stora utmaningen är hur vi ska förflytta en stor del av de fossildrivna persontransporterna över till cyklar. Det löser förstås inte klimatutmaningarna, men det är en av många lösningar som behövs, för att få ner koldioxidutsläppen till rimliga nivåer.
Utifrån mitt personliga perspektiv är frågan, hur i helvete kan man egentligen frivilligt välja att åka bil, åtminstone vid de tillfällen det finns goda alternativ till bilen. Och det finns det alternativ många gånger, om man ställer sig frågan, hur ska jag resa idag, och svarar ärligt.
Men så resonerar de flesta inte. Av gammal vana blir det bilen. Den som blåser ut kilovis med fossil koldioxid för varje mil den rullar. Inte ens idag när media blåser på om FN:s rapport, att klimatet går åt helvete. Gäsp, tar nog bilen ändå....
![]() |
Det finns ändå Nyköpingsbor,
som försöker bry sig om klimatet,. |
Hur man resonerar som bilist förstår jag inte. Föräldrar resonerar som att de ska sina barn en framtid. Far- och morföräldrar vill också att barnbarnen ska få en bra framtid. De kör sina bilar som de alltid gjort, de vägrar att ändra på sina dåliga vanor. Jag börjar tvivla på det där snacket om att barnen ska få det bra, tror egentligen att det handlar om att föräldrar och mor/farföräldrar vill ha barn respektive barnbarn av helt andra skäl. Av egoistiska skäl, för att ha någon som förhoppningsvis bryr sig om dem på ålderns höst, kanske för att barn och barnbarn ger status.
Och skulle man visa att man bryr sig, kanske prata om det ohållbara med alla långa globala flygresor. Ja, då väntar bannor och utfrysning av den som förde saken på tal. Inget får störa koldioxid-festen.
Jag kan verkar cynisk i min uppriktighet. Men det står jag för. Jag hävdar att de flesta av oss skiter i framtiden, och våra barns framtid. Vi är personligen helt enkelt inte villiga att göra något för att försöka hejda den katastrofala utvecklingen. Vi orkar inte ens ta ett så enkelt steg, som att iblanda ifrågasätta våra transportvanor, och ibland välja cykel, kanske ta tåget, eller rent av strunta helt i någon onödig bilresa.
De flesta har förmodligen slutat läsa här, irriterade över min världsförbättrar-attityd och att jag skriver er på näsan. Men skulle du vara kvar ändå, så antar jag att du ändå är intresserad av förändring. Då kan du ju sända ett budskap till politiker, de som verkligen kan besluta över utvecklingen med styrmedel och skatter. Det budskapet heter cykel. Trampa så mycket du bara kan. Trampa för klimatet.
Läs mer på DN.SE
