(till att börja med ursäkta, att jag bloggat så sällan, men tid för eftertanke har saknats)
När jag började driva den här bloggen blev det en hel del funderingar och analys kring orsakerna till att nyköpingsborna väljer att cykla så pass lite som de gör. Jag fann rätt snart att de fysiska förutsättningarna för cykel var och är rätt goda, även om det finns åtskilligt att göra för att göra Nyköping till en riktigt bra cykelstad vad gäller cykelbanor och framkomlighet med cykel. Det är helt enkelt ganska lätt att cykla i Nyköping. Ja, egentligen väldigt lätt att cykla jämfört med storstäderna, där cykelbanorna är fyllda, där avstånden är längre, och man dessutom riskerar att drabbas hämnden från cykelhatande bilister (här i stan här bilisterna riktigt hänsynsfulla).
Nu tänkte jag att det kunde vara dags för att blicka tillbaka lite och uppdatera min analys utifrån vad jag lärt mig och observerat under de år som bloggen funnits. I några kommande bloggposter ska jag redovisa de iaktagelser och förslag som jag tror väger tyngst för att göra Nyköping till en mer cyklande stad.
Ett tungt skäl till att det inte redan cyklas särskilt mycket hittar man i attityder och inställning till cykeln bland Nyköpingsbor, är en slutsats som jag dragit under min tid som bloggare. Man har uppfattningen att bilen är bättre, bekvämare och snabbare till det mesta, och väljer den därför.
Från Nyköpings kommun gör man inte riktigt den analysen. När Nyköpings kommun pekar på möjlighet att få fler att cykla istället för att ta bilen, så jobbar man främst jobbar vidare med att förbättra nätet av cykelbanor och andra fysiska förutsättningar för ett bekvämt och tryggt cyklande. Inget fel i det, men jag är osäker om det verkligen leder framåt mer än marginellt.
Attityden till cykling
Om nu inte själva grundproblemet är brist på cykelbanor utan mer beror på attityden till cykling, så borde kommunen ställa in siktet mer på information och attityder kring cykling. Som det känns nu har kommunen inte ens gjort några halvhjärtade försök att berätta om möjligheterna att cykla. Ingen karta över cykelvägarna till alla hushåll, ingen trevlig broschyr/folder som berättar om fördelar och möjligheter att cykla här i stan. Inga tävlingar eller jippon på stan, eller kampanjer mot arbetsplatser för att locka till cykling. Inga stortavlor ute på stan vid de hårt trafikerade vägarna, som kunde berätta om alternativet cykel, som gör att man slipper sega bilköer och att leta p-plats. Inga stora spektakulära satsningar på cykeltrafiken, som kan rikta uppmärksamheten kring att Nyköping fungerar bra som cykelstad (även om den kan bli bättre på en hel del punkter).
Det finns mycket att göra, om kommunen vill rikta uppmärksamhet på alla fördelar som finns att cykla. Men då måste det finnas insikt, politisk vilja, en plan och finansiering. Finns det?
Avstånden måste vara korta
En annan orsak till att cyklandet inte riktigt lyfter kan också vara hur staden planeras och byggs i stort. Den har byggts med bilen som norm för rörligheten under många decennier. Den slutsatsen drar jag efter att läst om en studie från VTI, där man tittat på fyra kommuner och försökt analysera varför cyklandet inte ökat trots ambitioner att öka cyklisternas andel av trafiken.
En slutsats av forskaren Åsa Aretun är att det inte får vara för långa avstånd mellan målpunkterna i det vardagliga cyklandet. Är avståndet för långt så blir det många gånger bil istället, även om man lyckats öka framkomligheten för cyklarna.
En notering är att dagens bebyggelse- och transportinfrastruktur präglas i hög grad av avstånd som är anpassade efter hastigheter med bil. I cykelplaneringen överskattas vilka avstånd och hastigheter för cykel som kan förväntas.
Ur detta kan man dra ett par slutsatser; som att Nyköping kommun är inne på rätt spår när man nu planerar för att koncentrera ny bebyggelse till stans centrala delar, och undvika att bygga i stans utkanter. Denna inriktning på bebyggelse och stadens utformning, finns tydligt i förslaget till den nya fördjupade översiktsplan (FÖP:en). Det bör kunna minska behovet av långa cykelfärder för att klara vardagens alla bestyr.
Den lite dystrare slutsatsen är att vi också sitter väldigt fast i en bilberoende stadsutformning, med avstånd som många upplever kräver bil. Vi sitter fast eftersom vi naturligtvis inte kan flytta stadsdelar som ligger utanför bekvämt cykelavstånd (Arnö som exempel, där jag bor 3-4 km från centrum, är troligen för långt bort, då andelen cykel är förvånansvärt låg).
Det är alltså av yttersta vikt att vi så långt som möjligt undviker att bygga långt från stan. Åtminstone om perspektivet är att öka cykling. (Sedan finns det ju andra intressen som talar för och emot förtätning, dem får andra intressenter slåss för).
